Sonya Hartnett: Fjäril

Har läst boken Fjäril av Sonya HArtnett. Jag har läst böcker sen jag gick i 4:an och det här är den första gången jag inte förstod ett skit. Allvarligt talat. Visst förstod jag händelserna,men inte handlingen, eller sluter eller något alls. Jag förstår verkligen inte varför hon fick Alma-priset (ett pris till Astrid LIndgrens minne) år 2008. Boken var i övrigt ganska lättläst (inte stora bokstäver,utan den var lätt att ta sig igenom)och skriven i tredje person singularis (surprise!). Plum är retad av sina vänner och försöker passa in, inte vara den som sist blir frågad, åtminstonde få lite makt. Under sin säng har hon en väska där hon har sina talismanner som hon minst en gång om dagen tar upp och känner på, viskar ett tyst mantra till dem. En dag blir hon överbjuden till sin granne Maureen i 35:års åldern. Plum känner sig accepterad av Maureen och Maureen hjälper Plum att försöka blir något. Någon som blir frågar först.Samtidigt upptäcker hon att hennes storebror Justin har en hemlighet,men vad? Hon får också vada barnvakt åt Maureens barn David under vissa tillfällen.